Temat med träning fortsätter även denna fredag. Det känns personligen väldigt passande. I dagarna körde jag Göteborgsvarvet, ett halvmaraton på 21 kilometer och faktiskt ett av världens största lopp sett till antalet deltagare. I runda slängar 60 000 anmälda och 40 000 på startlinjen. Själva loppet genomförde jag högst tillfredsställande. Lustigt nog var det ett av mina långsammaste lopp någonsin, men faktiskt ett väldigt roligt lopp. Innan hade jag nämligen känt av vaden något, vissa dragningar i muskeln. Med tanke på en tidigare skada på samma ställe ville jag undvika att ställa till det ytterligare. Fokus låg med andra ord på att njuta av loppet, vädret och stämningen. Vilket jag alltså lyckades med väldigt bra.

Efter loppet slappnade jag av, låg i gräset och tog en kall (eller snarare ljummen, öl), samtidigt som jag njöt av solen. Efteråt var det bara att cykla hem, en sträcka på 17 kilometer. Dagen efter gav jag mig av på cykeln igen, ytterligare runt 25 kilometer. Med andra ord hade jag under helgen en hel del energi och gjorde ofantligt mycket om jag dessutom räknar in deltagande på svenska mässan och alla kringarrangemang och jobb med verksamheten. En i högsta grad energikrävande helg med andra ord.

Därför vill jag idag nämna något om energibalans, för faktum är att jag i skrivande stund upplever jag ett visst energidränage. Det här är betydelsefullt, dels att jag noterar detta och är medveten om det, men i ännu högre grad att jag har en uppfattning om vad det beror på och hur allting hänger ihop. Tidigare när jag körde lopp, eller hade en på annat vis påfrestande tillvaro och därefter blev trött var detta något jag inte erkände och accepterade. Faktiskt så tror jag fortfarande att för de allra flesta av oss så är trötthet och låg energi något vi inte gärna vill kännas vid. Även om vi är trötta så ger vi oss ut och tränar, tar på oss uppgifter på jobbet eller på annat vis fortsätter som vanligt. Det är som att trötthet är en energisvacka som snart kommer gå över så att vi kan ånga på som tidigare. Trötthet har här inget egenvärde utan är en anomalitet som står lite vid sidan av. Detta har varit mitt eget perspektiv väldigt länge. För egentligen, även när vi är som tröttast så har vi ju förmågan att köra tuffa träningspass och samtidigt känna en tydlig energiboost efteråt med gott om endorfiner och dopaminer. Tröttheten blir då som bortblåst. Vi kan alltså köra över vår energibalans och besegra tröttheten.

Idag tänker jag dock helt annorlunda. Vad jag inte visste var att energibalans är något högst väsentligt och utgör en viktig komponent i hela primalkonceptet. Förkortat handlar det om att leva i enlighet med sina individuella energivågor och att kunna och våga lyssna på sin egen intuition när det gäller vad vi klarar av och orkar med. Lärdomen inom primal är att vi ska träna och leva i enlighet med ens egen energinivå. Energinivåer är dessutom något som fluktuerar stort under dagen, veckan, månaden och året. Tänk bara på exempelvis våra vintrar här uppe i norden och hur vår energi sjunker under en längre period bara för att i regel komma tillbaka under vår och sommar. När vi upplever en ökad dos energi så signalerar också kroppen att den är redo för att ge sig ut och träna, gärna hårt. När vi har mindre energi, ska vi istället sänka vår aktivitet och fokusera på vila och återhämtning. Under en sådan viloperiod är det naturligtvis ändå av vikt att röra på sig. Daglig träning och rörelse så som promenader eller långsamma löppass passar alldeles utmärkt. Men intensiva, tuffa, intervaller, eller hårda PGR pass (paleo grundläggande rörelser) är något vi kan avvakta med.